c'est trop pour moi.

Det kunde varit du och jag.

Sebastian

Jag svarar vännen så ärligt jag bara kan. Att jag är så glad att du skrattar, nu när jag inte kan få dig att le. Att jag kunde ju ändå bara få mungipan att rycka av blotta tanken, som allra mest. Att han är en mycket bättre clown än mig.

Och allt det där är så ärligt och så alldeles sant tills jag sitter i din soffa igen, och din fot råkar nudda min, och din skjortkrage luktar så himmelskt gott, och du verkar le åt allt jag säger och han ringer.

Han ringer, och du skrattar.

Då blir det så svårt att vara sådär ärlig när vännen tittar på mig från andra soffkanten. Att inte dö där på plats när vi båda hör hur du egentligen vill vara någon annanstans.

Så vi går, och jag ser inte ens på dig där jag kliver genom trappuppgången. Men du vet det nog ändå.

Att mitt bortkastade hjärta kommer älska dig.

Sebastian

Sebastian

"Njut" viskar han så plötsligt i mitt öra att jag helt kommer av mig. Och långt efter att hans värme svalnat på mitt bröst kan jag inte låta bli att förundras över hur jag tycks bära mina känslor på utsidan, och hur lätt han kunde läsa dem i januaristormen.

Sebastian

Vana trogen så glömmer jag det jag dyrt och heligt lovade mig själv för en minut sen. Kanske blir det annorlunda den här gången. Kanske kommer det gå. Är det min tur, idag?

Sebastian

Att enbart ha rökfria avdelningar på en restaurang är lite som att bara få pissa i vissa delar av simbassängen, säger du. Att bara få pissa i vissa delar av simbassängen är som när du säger att vi bara skall vara vänner, svarar jag.

Sebastian

När du ligger hos honom ikväll, skall jag sjunga fastän du inte hör.

Sebastian

Och den ömma modern ojar inför stundande utgång på hemvändargator. Till tröst säger jag att jag till vardags bor i det värsta av områden och klarat mig fint än så länge. Inte kan ett gäng lantisar få mig att stanna hemma, när jag utan problem svassar förbi ungdomsgängen dagligen. För så kan man inte leva, tänker jag när vinet glöder i de fyllda glasen.

För om jag alltid skulle välja rädsla skulle jag inte ha skrivit till dig ikväll. Med önskningar om god fortsättning och att du kanske skulle kunna tänka dig att älska mig lite tillbaka.

Men så slutar också den kvällen med märken kring halsen efter strypgreppet en man på en bakgata tog på mig. Med smärtor i både rygg och käke efter sådant jag inte ens törs tänka på. Med någon som påminde om dig, eftersom du inte ens kunde svara mig.

Sebastian

Jag måste erkänna att det faktiskt är lite av en tröst under december månads snöfria dagar, när allt liksom tycks ännu gråare, att veta att du skrattar.

Nu, när jag inte kan få dig att le.

Sebastian

Det är kväll och vi sitter i din lägenhet. När du pratar lyssnar jag liksom förgäves. För jag hör inget längre. Jag hör inte ens längre hur havsvindarna blåser. Och när du är sådär kall mot mig som bara du kan vara njuter jag av värmen som bara två flaskor vin kan ge. Tänker att det finns så mycket jag har kvar att säga. Som att du kanske slänger iväg det bästa som kommer hända dig. Men det är inte sant och ljug. Jag borde egentligen säga att du slänger iväg det kanske bästa som kommer hända mig, fast hur nära sanningen det är heller vet jag ju inte förstås. Men jag vet att jag har ett helt liv av saker kvar att berätta för dig, och du har inte ens en vecka att ge mig. Det ända jag frå fram när du påstår att allt vi haft var bortkastad tid är att citera fina vänner.

"Att få älska lyckligt en sekund är värt att älska olyckligt i tusen sekunder. Det är bara extremt jobbigt under de där tusen jobbiga."

Så ler jag, skrattar när jag fyller på glaset. Om du låtsas vara glad riktigt länge blir du nog det till slut tröstar jag mig med när du inte ser mig i ögonen längre.

Sebastian

Köper i vanlig ordning frukost, lunch tillika middag bestående av kakor från snabbköpet intill. Väljer och vrakar bland allt doppat i choklad och går hem med de som har en garanti klistrad utan på. "Älska mig eller få pengarna tillbaka!"

Det känns plötsligt lite skönt att det finns kakor lika desperata efter att bli älskade som jag.

Sebastian

Jag ligger i sängen och överväger väl egentligen om jag skall gå upp eller inte alls. Att ligga med täcker över huvudet och fundera över kärlek som fenomen kan kanske också tolkas som en dagssyssla. Fundera över hur kärlek har bevisat sig kunna fungera åt bara ett håll, fast jag så länge vägrade tro att det kunde vara så. Fundera på om jag skall fascineras över det eller fortsätta gråta en stund till och dra täcket ännu lite högre över huvudet. Det här rubbar min existens.

Sebastian

Fast det är söndag och alldeles tokigt duschar jag och gör mig iordning sådär som bara jag kan. Målar aniktet som jag gjorde förr och plockar fram fjädrarna. Lyssnar på Lill Lindfors (oj, så skönt att du finns till) och klär mig utan att planera morgondagen, eller någon dag mer.

Köper ciggaretter och dricker vin mitt på blanka dagen. Går inte upp ur sängen förrän långt in på dagen och har inga tankar på att äta även om hungern skulle funnits där. Skrubbar av mig gårdagen extra länge i duschen och faller i samma gamla spår.

Gör egentligen allt det där jag inte får, så långt du låter mig.

Sebastian

Och det är lika konstigt nu som då.

Sebastian

Sebastian